Marcus-Gunnar Pettersson

Vem är du?

Marcus-Gunnar Pettersson. Född 1987 i Värmland och uppväxt i Arvika. Dit har jag också flyttat tillbaka efter tio års studier och frilansande i Stockholm. 

 

Vad har du gjort innan och vad gör du nu?

Efter studenten i Arvika arbetade jag ett år som skogshuggare och resurs till förskola/grundskola. Flyttlasset gick när jag kommit in på Nyckelviksskolan på Lidingö. Det lustiga är att jag sökte för att jag trodde att jag skulle få lära mig grafik! Utbildningen hette ju “bild och grafisk form”… Det tog några veckor innan jag förstod att jag missuppfattat det hela. Men det öppnade ändå upp en hel värld. Det är ofta i livet som misstagen är bäst (efter en stund).

Därefter jobbade jag i en pappershandel för att året efter börja studera Grafisk Design och Illustration på Konstfack. Efter examen 2013 påbörjade jag även masterutbildningen, men hoppade av sista halvåret då jag hade alldeles för mycket jobb. Bilderböckerna hade satt fart. 

 

Berätta om ”Rädslorna”!

Jag är så tacksam för att jag fick samarbeta med Jesper i denna bok. Den är speciell för mig eftersom den på grund av karaktärerna blev ganska personlig. Jag känner igen mig väldigt mycket i till exempel Ängslan. Det var också ett perfekt tillfälle att äntligen få jobba mer fritt som jag velat. En bok som redan är speciell kunde ta ut svängarna lite till – och jag kunde nörda ner mig i kaffefläckar och tusch … Jag tycker det är fint att scenografin i boken blev lite som ett kammarspel (intimiteten, inte alla detaljer) – det är jag nöjd med! Det är en bok som kanske inte passar alla. Men jag vill tro att ju mer speciellt och “smalt” något är, desto djupare träffar det när det väl gör det. Lite som en nål. 

 

Hur kom det sig att du började illustrera?

Brukar säga att jag ritade som de flesta barn, har bara aldrig slutat. Minns i grundskolan när jag fick sitta inne och rita till mina klasskamrater, det var roligt. I tonåren fick jag internet och band från olika länder ville till exempel ha skivomslag. Senare har dessa “uppdrag” övergått och blivit ett jobb. Så allt är en enda stor transformation. Det är idag svårt att skilja mellan jobb och privatliv eftersom mitt jobb i grunden är en livsstil. Men jag försöker! Det är viktigt att sätta gränser i vårt samhälle när så mycket drar i en. Jag vill ha mer tid till att bara vara, inte göra. Med min familj och mina vänner.

 

Varför barnböcker? 

Inget har varit direkt planerat, utan jag har följt min lust och förlitat mig på att saker ordnar sig. Helt plötsligt blev det bilderböcker. Men jag har också nu i efterhand tänkt tillbaka på barndomen. Det var där jag upptäckte världen när jag var liten – i bilderböcker och serier. Titta på detaljer, följa spänning, skratta. Så allt kanske varit planerat ändå … undermedvetet. Sedan gör jag ju många andra jobb än just bilderböcker (så länge som jag får rita) men böcker tar upp den mesta av tiden. 

 

Vad inspireras du av?

Mina förebilder brukar skina igenom. Quentin Blake, Sven Nordqvist, Eva Eriksson, Kirkegaard, Don Rosa, Ingrid Vang Nyman. För att nämna några! 

I övrigt är inspiration svårt att greppa. Den är flyktig samtidigt som jag brukar försöka tvinga fram den. Det bästa är att bara börja; ingen inspiration kommer ju från ingenting, något måste väcka den till liv. 

 

Hur ska en riktigt bra barnbok vara?

Den ska väcka lust och driva sig själv framåt. För att sen få läsaren att vilja läsa om och om igen, tills man läser den i icke-kronologisk ordning och går in i detalj för att ta till sig den på djupet. Den blir en del av dig och du glömmer var allt den gett dig egentligen kommit ifrån – tills du en vacker dag inser att det är ju DÄRFÖR jag tycker si, tänker så, är som jag är. En bra bok skapar förståelse och gör dig till mer än vad du tror att du redan är. 

 

Vad läste du själv när du var liten?

ALLT från mina förebilder jag nämnde. Slukade allt som kom i min väg! Jag hade nog aldrig läst alls om inte det vore för dom som gjort bilderna. Men det är klart, vi läser ju bilder också. 

Marcus-Gunnar Pettersson

Rädslorna