Jessica Lindholm

Hur ska man som liten förstå att någon är borta, för alltid? Den svåra frågan behandlar Jessica Lindholm i sin nya bilderbok om en pojke som förlorat någon han älskar. Läsaren tas med på en resa genom skogen. Men också genom sorgen. Genom att återvända till ögonblick och favoritplatser, håller pojken liv i sina minnen av den han saknar. Det är en bok som kan öppna för samtal om saknad och minnen. Och som förhoppningsvis också kan ge tröst.

Jessica beskriver det som att berättelsen nästan blev till av sig själv. Den ville berättas. Först nu efteråt har hon själv upptäckt var impulserna som formade berättelsen kom ifrån.

– Boken handlar om att minnas de som inte längre finns. Alla har vi våra små glimtar i tillvaron som påminner oss om dem vi saknar. Varje gång jag äter knäckebröd med kaviar på, så tänker jag på min morbror som dog alldeles för tidigt. Han tyckte om knäckebröd med kaviar. Den lilla påminnelsen i en så banal vardaglig händelse tycker jag är så fin. Det är de där små sakerna, de där minnesbilderna som gör att de vi saknar ändå finns kvar hos oss.

Hösten 2016 gick Jessica kursen ”Bilderböcker för barn” på Högskolan för Design och Konsthantverk, och gjorde en berättelse om en skogspromenad som sitt examensarbete.

– Gro Dahle som var gästlärare uppmanade mig att skriva om texten och att välja ett av tre teman att jobba med – pappa, lek eller döden. Jag fastnade direkt för det senare, berättar Jessica. Och utifrån det växte berättelsen som blev Jag kommer hitta dig där fram.

– Den här boken har varit svårare än någon annan att göra. Det tog flera tester och provbilder innan jag hittade rätt känsla i illustrationerna. Den här berättelsen vänder sig till alla åldrar och ger utrymme för känslor på ett helt annat sätt än det jag gjort tidigare.

– För första gången var jag riktigt, riktigt nervös inför ett boksläpp. Den betyder så mycket för mig. Dels är det en stark berättelse, men den här boken kom till i ett skede där jag ändrade riktning i vad jag vill göra mer i framtiden. Det gör att den är viktig för mig på ett annat plan också. Jag hade illustrerat andras berättelser i 20 år och kände att jag ville ta ett steg till. Jag vill göra mina egna berättelser nu. Det är dags för det.

Hur kom det sig att du blev illustratör och författare?

Att rita har alltid varit självklart för mig. Jag har gjort det så länge jag minns och ville redan som liten bli illustratör. Samtidigt vill jag bli författare, men odlade inte det intresset lika mycket utan satsade på att måla och teckna.

Varför barnböcker?

De böcker som påverkat mig mest läste jag under min barndom/tonår. Då var böckerna livsviktiga på ett sätt, som kanske inte försvann men ändrades, när jag blev vuxen. Tror det är därför jag vill jobba med barnlitteratur, för att det är livsviktigt.

Vad inspireras du av?

Jag blir inspirerad av andra konstnärer och författares verk, men också av att resa och titta på film. Mina bästa idéer får jag när jag går i skogen för då tänker jag så bra, eller på mina tidiga morgonpromenader som jag gör med min hund varje dag. Fast med inspiration är det så lurigt att när jag blir som mest inspirerad är jag i situationer då jag inte kan använda den t.ex på resor. Då får jag försöka minnas och ta fram känslan när det är dags att arbeta för som yrkesverksam kan man inte vänta på inspiration.

Hur ska en riktigt bra barnbok vara?

Oj… vad svårt, men bild och text ska samspela på ett sätt som är svårt att sätta ord på. Den får gärna överraska och ha lite underfundig humor. Sen tycker jag om ”fina” bilder så det bör den ha. Fina bilder behöver inte betyda att de är ”perfekta” eller ser ut som foton utan de är fina helt enkelt.

Vad läste du själv när du var liten?

Älskade Kulla Gulla och Laura Ingalls Wilder böcker om Lilla huset på prärien. Barbro Lindgren, Inger Edelfeldt och Maria Gripe var och är fortfarande några mina favoriter. När jag blev lite äldre läste jag allt jag kom över av Stephen King och andra skräckförfattare.

 

 

 

Mia Karlsvärd

Fokus fotograferar