Malin Clausson

I Ada löser en tand är det den skräckblandade förtjusningen över lösa tänder som står i fokus.

Jag kommer själv ihåg hur det kändes i munnen att ha en lös tand – och att tappa den! säger Malin Clausson, som i sin bok låter huvudpersonen få känna alla känslor kring lösa tänder.

Ada både vill – och vill inte – tappa sina tänder. Hon bygger upp ganska mycket skräck för hur det ska gå till och hur det kommer att kännas. Men till slut löser det sig på ett oväntat sätt. Som många saker i livet gör.

Vem är du?

Jag är journalist och författare, uppvuxen i Landala och numera bosatt i Haga i Göteborg där jag bor med min man, som också är journalist, och våra tre barn. Som reporter på olika tidningar har jag skrivit om allt mellan himmel och jord, men övervägande har det genom åren blivit nyhetsartiklar och reportage inom sociala och kulturella områden. Vid sidan om journalistiken har jag gett ut lite böcker och de skiljer sig också åt: reportageböcker, kåserisamlingar, en biografi – och så nu då: en bok för barn. Det känns väldigt roligt!

 

Berätta om Ada!

Ada är en tjej som ska fylla sju och börja i första klass till hösten och hon känner sig som många i hennes ålder både ganska stor – hon har ju börjat lära sig läsa, börjat i förskoleklass och är på väg in i skolåldern med läxor och gympapåse – men hon känner sig också ganska orolig ibland för allt nytt som händer nu. Hon både vill och vill inte bli stor. Hon både vill – och vill absolut inte – tappa sin första tand. Det är det den här boken handlar om. Hon bygger upp ganska mycket skräck för hur det ska gå till och hur det kommer att kännas. Men till slut löser det sig på ett oväntat sätt. Som många saker i livet gör. Men givetvis uppstår för henne, som för andra, nya problem att ta sig an.

 

Hur blev ”hon till”?

Ada är inspirerad av alla barn jag har och har haft förmånen att få följa genom deras uppväxtår. Så Ada är en mix av många barn och hon är nog därför också ganska bekant, och lätt att förstå sig på, hoppas jag. Självklart har hon som vi alla egenheter. Hon är en rätt tuff tjej på utsidan, lite kaxig ibland, men också lite skör och osäker i nya situationer. Hon gillar att dansa, men inte att uppträda, hon är en rolig och glad kompis men kan också bli blixtarg och hon har lätt till tårar. Mycket känslor helt enkelt, i en ännu ganska liten kropp.

 

Varför en bok om lösa tänder?

Med tre egna barn och två bonusbarn har jag sett många tänder komma och gå och vi har ibland pratat om alla de där tokiga, roliga – och ibland lite dramatiska – tandlossningarna. Vissa framtvingade, andra helt naturliga. Jag vet också att jag varje gång jag hjälpt en tand ut, eller tittat på en ny glugg, kommit ihåg precis hur det kändes. Känslominnet av det där plötsliga hålet, som är ömt och kittlas på samma gång, och smakar lite järn till en början, är väldigt starkt. En liten triumf var det ju också, varje gång man hade klarat av det. En glugg till, ett steg till i livet. 20 mjölktänder som ska ut, på var och en av oss, under ett antal uppväxtår. Jag skriver gärna om sådant som har hög igenkänningsfaktor, även om själva berättelsen gärna får vara unik.

 

Vad vill du förmedla/hoppas du på/önskar du med boken?

Det finns ju en liten prestige bland barn i det här med att tappa tänder. Det kan vara jobbigt att inte ha någon glugg. Det kan säkert vara jobbigt att ha många gluggar också, men mest är det nog så att man mäter sig med dem som börjat tappa tänder, om man själv har alla mjölktänder kvar. Jag tänker att det kan vara trösterikt om man känner sig lite ”sist i klassen” att läsa om någon som känner likadant. Men min förhoppning är framförallt att man ska kunna njuta av lite spänning och underhållning när man läser. Kanske minnas roliga tandhändelser ihop, precis som vi gjort i vår familj. En del sparar sina mjölktänder långt upp i vuxen ålder, och det är väl ett tecken på att dessa händelser är minnesvärda. Själv nöjer jag mig med att spara på minnena – och återberättar dem gärna.

 

Vad är en riktigt bra bok?

Det är en jättesvår fråga att svara på! Min läslust är väldigt beroende av sinnesstämningar, den energi och nyfikenhet jag har för stunden, så det kan bli ganska olika utfall. Det är kanske det som kallas att vara allätare, när det kommer till läsning? Jag kan läsa historiska romaner, deckare, biografier och familjedramer med lika stor behållning. Men det som imponerar mest på mig är nog när en författare lyckas riktigt bra med dialog. Det kan räcka med en enda mening som inte matchar den karaktär man lärt känna för att man ska tappa läsarens förtroende. Så den som lyckas med trovärdig dialog skriver bra, tänker jag.

 

Vad läste du själv som barn?

Jag läste mycket, och lärde mig läsa tidigt med hjälp av min äldre bror. Jag hade många tummade böcker av Astrid Lindgren förstås, men också av författare som jag inte minns namnet på. Familjeberättelser, syskonrelationer och ganska vardagliga, realistiska böcker var det som jag tyckte bäst om, så det är säkert inte en slump att det är sådant som dyker upp i mitt huvud nu när jag själv vill skriva för barn. Jag minns särskilt en bok som jag läste om varje december flera år i rad. Den handlade om en familj som flyttade från stan ut till ett hus på landet. Det var tre barn i familjen, som fick börja i nya skolor och klasser precis vid tiden runt första advent och samtidigt bo in sig i på landet där julpyntet skulle fram ur flyttkartongerna och en egen gran skulle huggas på tomten. Jag minns inget drama, men en härlig illustration på omslaget och jag minns att jag älskade känslan av nytt äventyr i livet. Ny miljö, nya kamrater, mycket snö och mörk skog utanför fönstret … Lite otäckt – men också väldigt lockande.

Malin Clausson

Ada löser en tand